Hälsodagbok, vecka 1, dag 4 & 5

I går var det paus-dag. Ingen jogging. Jag åkte bil långt och då unnade jag mig lite godis. MEN jag köpte bara en liten Amigo choklad, inte en stor. Väldig stolt av det. Och lite lösgodis.

I morse gick jag på vågen och det var en fröjd!!! Jag såg nämligen en ny siffra! Hurra vad glad jag blev. Vilken motivation. Nu har jag gått ner 2 kg på tre veckor sedan jag bromsade ner på godiset. Enn av de har jag gått ner den senaste veckan, efter att jag började jogga.

I dag var det dags för en joggingrunda igen. Man kan inte vila för länge på lagerbladen (eller hur man nu säger det i Sverige). Också i dag var jag tvungen att jogga upp den lilla uppförsbacken, så lite snabbare har jag nog börjat jogga. Bianca, Mindy och Texas var jättenöjda. Efteråt cyklade jag med Coco och Harley. Gucci fick stanna hemma i dag igen eftersom hon inte alls var sugen på att följa med.

Nu sitter jag och njuter av en sallad och ett glas med vin. I morgon är det utställning. Det blir oerhört spännande eftersom det är Harleys sista för året och eftersom han leder årets hund i Sverige. Jag skall visa honom eftersom Nicklas är i Australien, så det är inte fritt för att jag är lite nervös.

Hälsodagbok: Vecka 1, dag 3

Tänk det blev en joggings på mig i dag med! Nu har jag joggat tre dagar i rad :-o Jag är så nöjd med mig själv. Det är erat ”fel”. Efter att jag publicerade min jogging och fick så mycket respons, blev jag så inspirerad. Jag kände mig också piggare i dag och jag sprang lite snabbare. Det ende med att jag fick jogga opp den lilla, lilla uppförsbacken på slutet av min runda. Den som jag vanligtvis går upp. Det var tungt! Jag är ju i en så elendig kondision! Dålig timing, men bra för hälsan!

I morgon blir det vilodag, sedan planerar jag att jogga på fredag med. Jag tror jag vill väga mig på fredag. Det känns som en bättre dag att väga sig på, före helgen, en på måndag, efter helgen. Det skall bli spännande. Hoppas jag inte blir besviken.

Jag cyklade i dag också. Gucci fick stanna hemma i dag. Hon var inte helt i form och ville hällre ligga på soffan. Harley och Coco blev gladligen med.

En liten rolig utvikning till slut. I går kväll upptäckte Texas den målade tavlan av min gamla Zala, som hänger i vardagsrummet. Han tyckte troligen Zala såg så ”levande” ut, för han började morra på henne och backade undan. Haha. Lilla Texas. Det är mycket man skall lära sig när man är liten.

Hälsodagbok: Vägen mot ett lite lättare liv

Nu har jag gjort det! Jag har börjat publicera mitt försök på att gå ner lite i vikt. Plötsligt blev det lite mera press. ”Alla” vet ju! Och ”alla” kan följa med på hur det går. Lite spännande är det, det måste jag medge.

Nu är det såhär. Jag bantar inte i ordets rätta förstånd. Det kan man inte påstå. Jag tänker inte så mycket på vad jag äter av ”vanlig” mat. Tanken är att jag skall sluta äta godis varje dag (!) och röra lite mera på sig. Förhoppningsvis ger det också resultat för garderoben som jag numera har växt ifrån. :-o

Ni som känner mig vet att jag älskar godis. Choklad och lösgodis i särskildhet. Jag tycker inte livet är värd att leva utan godis. OCH jag hatar att jogga!. Vad gör man då? Jo, man kompromissar. Man får äta godis. Fast lite och inte varje dag. Hälst bara lite i helgen, eventuellt lite, lite en dag i veckan. Joggingproblemet löser jag med att jogga kort och i intervallar. Om jag joggar 10 km en dag så joggar jag inte på ett år efter det. Det har jag provat flera gångar. Min lösning är därför att jogga några minuter, för sedan att gå, jogga några minuter igen och sedan få lov till å gå, osv. Då överlever jag och jag joggar också flera gånger.

Jag börjar med att jogga tre minuter, sedan går jag i två, joggar i tre och går i två. Detta gör jag fyra gånger, eftersom min runda är på ca 2,5 km (tror jag). Det är kanske inte så imponerande, men det fungerar för mig. Nästa vecka kan jag om jag känner mig i form öka till fyra minuter joggings och två minuter gång.

Jag måste ha en motivation för att klara något. När jag fick cancer slutade jag att röka. Dock fest-rökade jag bara och min cancer hade inget med mitt rökande att göra, men det kändes som en bra motivation och det kändes rätt. Nu har jag ett mål och det är 6,5 kg, fast jag har redan gått ner 1 kg bara på att äta mindre godis. Helst skulle jag ville gå ner 10 kg, men det är ett för stort mål. Det måste inte vara för långt bort, annars tappar jag synen av det.
Som ni förstår är det ingen riktig bantning, men bara vägen mot ett lite mera hälsosamt och lite lättare liv.

Jag joggade alltså i går. Och tänk, bara för att jag fick så mycket respons på det av er på FB, så joggade jag i dag med. Tänk om det blir en vana? :-o När jag joggar har jag med Bianca, Mindy och Texas. Det är kul att Bianca, som är 12,5 år fortfarande är pigg. Hon får vara med så länge hon vill själv. Texas springer lös, fram och tillbaka som en idiot och bara älskar att vara med. Väl hemma efter joggingturen både i går och i dag cyklade jag med Harley, Coco och Gucci. Coco och Harley tyckte det var kanon, medan Gucci helst ville ligga hemma i soffan. Hon är inte helt i form. Jag undrar om hon är skendräktig.

Hoppas ni vill följa mig på resan och hjälpa mig med motivationen.

Trapp renovering

Vår trappa har behov av en renovering. Den saken är helt klar. Jag retar mig på den varje gång jag ser den. Det är det förste man ser när man kommer in i vårt hus.

Frågan är bara hur den skall se ut, vem som skall renovera den och hur mycket det kommer att kosta? Det är jätte dyrt med en ny trappa, men jag tror det kan bli snyggt å renovera en gammal trappa.

Jag vet hur jag vill at den skall se ut. Mörka ek steg med vitmålat bas. Som den här trappan från Drömtrappor:

Det är annars snyggt med vitmålade trappor, men inte så praktiskt när man har hund. Denna trappa hos Tine K Home är ursnygg tillsammans med det mörka golvet:

Tidningar

I veckan kom höstnumret av Salukibladet. Vilken jättefin tidning vi har i vår klubb. Eloge till redaktionen. For det arbete de gör för att få tidningen så bra. Annonserna är super fina och jag var så himla nöjd med annonsen vi hade på Coco. Det är Marie Palmqvist som gjort den. Tack, Marie!

Två andra tidningar ramlade också ner i postlådan i veckan som varit, nämligen de två interiörtidningarna Plaza och Sköna hem som jag prenumererar på. Jag bara älskar att titta i interiörtidningar. Där får jag idéer till hur vi skall renovera våra många rum som fortfarande väntar på precis det. Hittar jag något som jag tycker är värd å spara på, klipper jag ut det och sparar det i en perm.

Det är inte allt jag önskar mig av huset som går att få till. Det kanske är för dyrt eller inte passar här. Men kanske passar det i huset som jag drömmer om att vi skall bygga. Det är viktigt med drömmar. Det förgyller vardagen tycker jag. Jag drömmer om allt möjligt och det gör inget om det inte blir av. Jag har haft roligt med drömmen ändå. :-)

I dag är det söndag och jag har inget särskilt på tapeten. Dessutom regnar det också, så någon långpromenad med hundarna är både de och jag glade för att det inte blir. Jag skall tända i brasan och sätta mig och ”kose meg” som vi säger på norska, med mina tidningar. Kanske ser jag en bild i tidningarna på den fåtölj som jag önskar mig till att stå framför brasan ;-)

Vackert och gripande

Under har ni en länk till en video av en ung ukrainsk konstnär, som använder ritning i sand till å berätta om Tysklands invasion och ockupation av Ukraina under andra världskriget. Konstnären heter Kseniya Simonova och har just vunnit Ukrainas version av "America's Got Talent".

Det är vackert och gripande.

Högerklicka på bilden och be om att filen öppnas i nytt fönster!

Paris

För några veckor sedan var jag en snabb tur i Paris :-) Qirmizi Jameeli skulle flytta till sin bror, Joshua i Frankrike och jag flög ner med henne. Chantal och Franck som skall ha henne har född upp Jameelis morfar, Latif Min El Akbar. Chantal mötte mig på flygplatsen (Orly) och vi åkte sedan till hennes syster med familj, som bor precis utanför Pars. Där fick vi en varm mottagning, både Jameeli och jag. Efter 3 rätters middag stupade Jameeli och jag i säng.

Dagen efter tog den snälla familjen med oss på sightseeing i Paris. Först stod Slottet Versailles på programmet. Ååååå så fantastisk det var. Bara parkerna runt var nog till att svimma. Det var vackra alléer, dammar, fantastisk klippta häckar, statyer, blommor, etc. . Helt fantastisk!

Så kom vi till slottet. Ojojoj. Det var så överväldigande. Så stort, så flott, så vackert och med otroliga detaljer. Här ser ni några kort från Versailles:

Slottet Versailles. Inte så litet...

Jameeli och jag utanför slottet

En av de många marmor statyer i parken runt Versailles.
Det här skall föreställa Bacchus, Vinets och rusets Gud!

De kunde klippa och forma träd här.
De hade säkert varit duktiga på pudel också

Utsikt över en del av parken nedanför slottet.
Notera månen gjord av svarta bollar på gräsmattan.
Den kunde man inte se när man stod nere. Då såg man bara massor av svarta bollar på stilkar!

Jag blev helt fascinerad av de vackra detaljerna runt slottets fönster

Eiffeltornet i underbart väder

Triumfbågen i sin rondell

Den imponerande katedralen. Som tur var träffte jag inte ringaren ;-)

World Dog Show i Bratislava

Ja, då var man hemkommen från Slovakien. En fruktansvärd lång resa måste jag säga. Tyckte aldrig vi kom fram eller hem för den sakens skuld. Den kortaste vägen var genom Tjeckien, men vi hade blivit rekommenderat att resa genom större delar av Tyskland och sedan Österriket i stället eftersom vägarna genom Tjeckien är så dåliga. Därmed tog det längre tid än planerat. Österrike var otroligt vackert så det var en fröjd att åka genom detta land.

Väl framme i Bratislava så var det ingen som pratade engelska, varken på hotellet eller runt utställningsplatsen. I restauranten var menyn endast på slokaviska och ingen kunde översätta. Oavsett så visade det sig att vara guld värd att bo på plats. Vi slapp allt kaos med parkering. Dag ett så började utställningen först 1,5 timme försenat eftersom utställarna inte hunnit fram i tid pga. kaos runt om. Hmmm. Det här ”visste” man redan att skulle hända eller hur?

Vi hade med en American Akita för vår vän Mirko och visade henne. Det gick inte så bra som man hade hoppats. Hon blev fyra i juniorklass, men var helt klart värd mera. Nicklas fick dock kämpa med henne i ringen eftersom hon inte kunde stå still en sekund. Det var en fröjd att ha med AC på denna resa. Hon är världens sötaste Akita. Jag vill bara nämna att AC har en syster och vad heter hon? Jo, DC. Ac:s registrerade namn är också Echo Stars Stiff Upper Lipp, för ni som tycker om att lyssna på AC/DC. ;-)

Salukiringen var otroligt liten. Det är riktigt illa att en ras, där rörelserna från sidan är en så viktig rasdetalj, får en ring som är så liten att denna karaktär inte kommer till sin rett. Ringen var kanske 9x9 meter och det var riktigt stora klasser eftersom det var över 110 salukis anmälda! Tänk när ägarna till alla dessa salukis skulle försöka att få plats runt ringen på de två sidorna som var ”fria” från andra ringar. Kaos? Ja!

Harley vann världsvinnar titeln vilket vi var mycket glada för. BIR blev en jättefin saluki från Finland, Aziz Xanom, som förövrigt var Nicklas vinnare den gången han dömde saluki specialen i Finland. Tyvärr blev hon inte placerad i gruppen, vilket hon definitivt skulle ha blivit! Sverige gjorde det bra i flera andra klasser också. Juniorklass hanar vanns av en lovande hane från Badavies M-kull. Unghundsklass tikar vanns av vackra Dabka’s Izzie och Veteran klasserna vanns av Badavie Pharaz (över 12 år gammal!!!) och Mindys pappa: Badavie Seregon Camel.

Aziz Xanom BIR

Harley WW-09

Badavie Manaquenta BIR junior och JWW-09

Izzie vann sin klass

Badavie Seregon Camel och Badavie Pharaz, båda VWW-09

Harley BIR och BIG-2 på den nationella utställningen

Klinikvecka

Nu är jag tillbaka efter en bra pluggvecka med flera suveräna dagar på Djurkliniken Din Dyrlege i Aurskog i Norge. Denna klinik drivs av min gamla studie väninna Birthe Haugland. Hon startade den för några år sedan och har byggd den upp från grunden tills en klinik med röntgen, ultraljud, tandbehandlings apparat och operationer i tillägg till vanliga undersökningar av smådjur.

Jag har varit där för att hospitera, dvs. att se och lära. Veterinärerna Birthe & Linn, samt deras ovärderliga assistent, Kari har tagit emot mig med öppna armar och visat mig och svarat på alla mina dumma frågor. Det har varit så fantastisk lärorikt, otroligt motiverande och även bra för mitt självförtroende. Jag är inte hopplös, känner jag, trots allt :-) Det var nästan så jag inte ville åka hem :-o och jag ser redan fram emot att komma tillbaka.

Birthe i vårt bröllop: